Aciphylla

 

Aciphylla, dolkbladssläktet tillhör familjen flockblommiga växter (Apiaceae tidigare Umbelliferae). Det finns 40-talet arter varav en hel del arter kan odlas i Sverige då de ofta växer i alpina områden. Deras hemvist är till största delen Nya Zeeland men några kommer från Australien. De har långsmala blad som ofta är uppdelade i sektioner och pålrot och de ser nästan ut som enhjärtbladiga växter. Blommorna kommer på höga blomställ- ningar. Dessa växter kräver en rejält väldränerad jord och soliga lägen. Samtliga arter nedan kommer från Nya Zeeland. Frön kan var svåra att få att gro och behandlas med fördel med gibbe- ralsyra. Det är tänkbart att även pepsin skulle fungera. De är mörkergroende, dvs. att fröet täcks vid sådd.


A. aurea, gulblommig bajonettväxt, odlas upp till zon III och har åtminstone visat sig fullständigt härdig i zon I. Den har upp till meterlånga smala blad och är mycket dekorativ. Bladen är vackert gulgröna med en gul kant. Det kan ta ganska många år från frö innan den blommar. Föredrar en något sur väldränerad jord men fungerar även i en neutral.

Aciphylla aurea

 A. aurea

 

A. colensoi är en storväxt art som förekommer på både nord och sydön och växer på upp till 1500 m.ö.h. Den kan bli nära metern i diameter och ungefär hälften så hög. Bladen är styva och delade i långa och smala segment och är vackert gröna eller grågröna med orangefärgade mittnerver. Blommorna är små och gulaktiga och sitter på höga blomställningar. Den växer antingen solitärt eller får flera rosetter. På lite håll kan den misstas för en Yucca. Väl värd att testa i landets mildaste delar.

A. congesta växer på hög höjd på sydön. Den är småvuxen och blir bara ca 30 cm hög. De korta spjutliknande och olivgröna bladen bildar små klotformade rosetter och en planta kan bestå av ett antal sådana. Blommorna är gräddvita. Arten vill ha en mager väldränerad jord, helst med en något sur reaktion. En av de allra härdigaste arterna väl värd att testa en bit upp i landet.

A. crosby-smithii kommer även den från sydön men går inte fullt lika högt upp i bergen och är nog därför inte fullt lika härdig. Den är snarlik den förra arten och bildar också kuddar av små täta rosetter. Den odlas även på likvärdigt sätt. Blommorna är vita.

A. divisa kan man finna på på Nya Zeelands sydö där den bildar bestånd av små kuddar. Det rör sig om en dvärgart  med kort parbladigt lövverk. Blommorna som sitter på relativt korta blomställningar är gulaktiga. Bör kunna vara odlingsvärd upp till mellansverige.

A. dobsonii är även den snarlik A. congesta med sina små gruppbildande rosetter. Den har olivgröna blad med gulaktig kant. Arten har en relativt kort blomställning och vita till gulaktiga blommor. Arten återfinns i alpina områden på Nya Zeelands sydö och växer i torra omgivningar.

A. glaucescens är en storväxt art som kan bli meterhög med smala tredelade turkosfärgade blad. Arten återfinns på Nya Zeelands nordö. Den är möjligen härdig i skyddade lägen i zon I.

A. hectori är en alpin art som växer i torra omgivningar vid Otago på sydön. Arten är parbladig med tre smala parallella blad som är fint tandade. Den blir endast 20-25 cm stor. Blommorna är vita. Härdigheten är ofull- ständigt känd men bör kunna klara sig i Sydsverige.

A. hookeri är även den en alpin art som växer på sydön. Den har nedliggande olivgröna blad. Dessa är ca 15 cm långa och med 2-3 par segment. Arten blir bara 3 dm stor. Blommorna som sitter på en gulaktig blom- ställning är bruna. Trivs bäst i en mager sandjord. Anses härdig t.o.m. USDA zon 6 och bör klara sig i landets 2-3 mildaste zoner.

A. kirkii är en lågväxande art med ganska breda yuccaliknande blad. Den bildar grupper av ca 3 dm stora rosetter. Bladen som är indelade i segment är gröna till olivfärgade. Den återfinns i subalpina och alpina områden på sydön.


A. lecomtei återfinns på upp till minst 1500 m höjd på sydön vilket garanterar en relativt god härdighet. Den har gulgröna blad som är indelade i 4 segment. Den bildar kuddar av små rosetter. Den trivs bäst i en sandig och mager jord. Bör vara hyggligt härdig.

A. monroi är en alpin art som har decimeterlånga palmliknande blad som är friskt gröna och ibland med gul kant. Den blir sällan över 2 dm hög. Anses härdig t.o.m. USDA zon 7 och bör klara sig i landets mildaste delar. Kräver väldränerad jord och skyddas mot vinterväta. Blommorna är vita.

A. montana är en småväxt art som växer på hög höjd på sydön. Den har korta smala och gröna 2-4 delade blad. Blommorna är ljust gula. arten är uppdelad i två varieteter v. gracilis och v. montana. Den senare återfinns på de högsta höjderna. En av de härdigaste arterna..

A. pinnatifida har ett djupt flikigt olivgrönt bladverk som tonar i gult. Arten är mycket lågväxande och blir knappt mer än 2 dm hög. Även denna art är alpin och kommer från sydön. Det finns uppgifter på att den ska klara sig till USDA zon 5.

A. similis har likt A. monroi friskt gröna palmliknande blad. Arten som blir högst 3 dm hög vill inte ha allt för torr jord men det är viktigt med dräneringen så att ingen fukt blir stående. Blommorna är gulaktiga. Bör klara sig i landets södra delar.

A. simplex bildar olivgröna kuddar som kan bli drygt halvmetern i diameter bestående av många bladrosetter. Bladen är enkla och styva. Den växer på hög höjd och bör därför ha en mycket god köldhärdighet. Bör klara sig åtminstone till zon III eller IV. Växer i torra omgivningar.  

A. spedenii har dekorativa blågröna bladrosetter. De enskilda bladen är ganska mjuka och blir knappa deci- meterlånga. De är ofta rödaktiga mot spetsen. De enskilda bladen  har segment som är ca 60 x 3 mm stora. Plantan blir bara ca 1,5 dm hög. Blommorna är vita. Arten växer i alpina områden på sydön och är något känslig mot för mycket vinterfukt.

A. squarrosa har smala ofta blåaktiga blad som är indelade i många segment. Den kan bli uppåt metern hög. Den är relativt härdig och bör kunna odlas åtminstone i landets 2-3 mildaste zoner. Uppges härdig t.o.m. USDA zon 5.

A. subflabellata har visat sig fullt härdig i zon I men klarar sig säkert i kallare zoner. Den har mycket smala upp till drygt halvmetern långa, grågröna eller något gulaktiga blad. Blomställningen blir ofta meterhög. Blommorna är gula.

Aciphylla subflabellata Aciphylla subflabellata (blomställning) 120606

A. subflabellata

 Tillbaka

Denna sajt använder cookies